Kan kameran fungera som ett kommunikationsverktyg även för en person med nedsatt syn och hörsel? Vad vill hen i så fall fånga på bild? Skulle man med hjälp av speciell teknik kunna ge personer med dövblindhet en bildupplevelse, inte bara en bildbeskrivning?
Det var frågor som gav upphov till projektet Taktil foto som startade hösten 2011 och avslutades tre år senare.
Den första fasen av projektet handlade om att tre personer med syn- och hörselnedsättning fick lära sig att hantera en kamera för att sedan börja fotografera, såväl fritt som inom givna teman.
För en seende person genomsyras tillvaron av bild och ljud, något som personer med dövblindhet mer eller mindre är uteslutna ifrån. För dem kommer intrycken istället via en tolk som skriver i handen. Att uttrycka sig fritt, på egna villkor och utan någon form av filtrering, är därför svårt men viktigt ur en demokratisk synvinkel.
”Det är spännande! Jag är helt blind och har just lärt mig kameran. Jag vill fota sådant jag ofta känt på, till exempel ett dörrhandtag, eller min port där jag dagligen går in. Särskilt intressant blir det om tekniken för taktila bilder kan förfinas, det skulle betyda mycket för oss dövblinda. Då kan vi börja använda bilder på ett helt nytt sätt”.
Rolf Eriksson, en av deltagarna i projektet
För att ge personer med dövblindhet möjlighet att uppleva fotografier utarbetade man i projektet en teknik för att överföra tvådimensionell bild till taktila fotografier. Taktil betyder beröring och resultatet blev med andra ord bilder som känns och kan ”ses” med fingertopparna. Fotografi är ett medium som de flesta av oss är vana vid och lätt kan ta till sig. Fotografiets utveckling från analogt till digitalt har dessutom gjort det till ett billigare och mer tillgängligt medium att använda och är idag en självklar del av vår vardag, både som uttryck och som intryck. Utställningen Våga se! visar att detta även kan gälla för personer med dövblindhet.
Tanken med den speciella tekniken var att få fram fotografier som ger rättvisa åt bildens motiv, stämning och uttryck, något som visade sig vara relativt komplicerat. Man testade flera olika tekniker, bland annat temperaturväxlingar, vibrationer och nivåskillnader i bilden, för att slutligen komma fram till en metod som mycket förenklat går ut på att mörkare partier i bilden får tätare raster (friktion/skrovlighet).
Eftersom personer med dövblindhet är beroende av tolkar för att kunna kommunicera har de begränsade möjligheter att uttrycka sig på egna villkor. Genom fotografi har de möjlighet att visa och berätta om sina individuella upplevelser av tillvaron. På detta sätt bidrar personer med dövblindhet också med något nytt inom fotografin, de visar ett nytt landskap! Bilderna ger personer utan syn- och hörselnedsättning en bredare kunskap och djupare förståelse av vad tillvaron kan vara när förutsättningarna är andra. Bilden av vad det är att vara människa ges nya dimensioner.
Projektet avslutades med utställningen Våga se! på Stadsmuseet i Stockholm hösten/vintern 2014.
I projektet har vi tagit fram fotoboken Våga se. Boken finns även i engelsk version med titeln Dare See. Boken innehåller ett stort urval bilder som de tre dövblinda fotograferna har tagit 2011/2012, samt citat av fotograferna.
Arbeten av tre fotografer med dövblindhet, Graciela Gonzalo-Sundström, Göran Rydberg och Rolf Eriksson, visas för såväl seende som synskadade.
